måndag 7 juli 2008

Fylleresa till Helsingfors 2007.

Förra sommaren fyllde min gamla ungdomskamrat Rex fyrtio år. Detta skulle firas med en liten kryssning, Helsingfors blev destinationen.
Med på resan var även polarns fru, deras lilla treåriga son och min flickvän. En riktigt liten familjetripp alltså. Vi skulle umgås, äta god man och ha allmänt trevligt. Det var meningen.
Så blev det inte.
Inte för mina medresenärer i alla fall och allra minst för min flickvän.
Vi har nämligen helt olika syn på att ha trevligt och umgås, eller rättare sagt: Jag har en annan syn på umgänge än alla andra.
Som vanligt när det handlar om trevliga nöjen som vanligt folk uppskattar och kan handskas med på ett tillfredsställande sätt så blir det rena katastrofen när jag blir inblandad. Situationer som jag inte kan handskas med är t ex något som många äkta par och goda vänner finner nöje i - att käka god mat på en restaurang och konversera över att glas vin. Det är bara att glömma för min del, jag blir snabbt dyngrak och häller i mig vin direkt ur karaffen. Därför har jag många gånger somnat med ansiktet i dyra och fina middagar innan min date har dykt upp.
Jag har aldrig varit någon kvinnokarl eller charmör av rang. Jag kan helt enkelt inte umgås på ett normalt sätt och framför allt så kan jag inte hantera sprit.

Att inte kunna hantera sprit är inte synonymt med att ha alkoholproblem, för det har jag inga. Det var länge sedan jag söp vanemässigt. Faktum är att det är ytterst sällan som jag dricker. Men när jag gör det så kan det bära iväg något alldeles väldigt.
På sätt och vis så kan man säga att jag har alkoholproblem - problem med att alltid dricka för mycket vid fel tidpunkt.
Jag dricker inte förresten, jag super, jag häller i mig. Men jag gör det aldrig vanemässigt som sagt och aldrig, aldrig någonsin på hemmaplan. Man skiter inte där man äter som det heter. Men när jag är ute och reser, i främmande städer och länder, då jävlar!
Gärna på morgonen, direkt när jag slår upp ögonen och är som mest bakfull. Då nyper spriten som skönast. Det har jag alltid tyckt.
Nu vet jag att jag borde se detta som ett problem och att jag borde skämmas och ja, jag skäms när andra blir lidande för mitt ytterst omogna beteende. Men ser jag det som ett problem? Nej, faktiskt inte. Jag för ju faktiskt flaskan till min mun helt frivilligt, jag hade inte gjort det om jag hade tyckt det hade varit obehagligt på något vis. Nej, för mig är det inget problem men säkert för omgivningen.
Därför reser jag för det mesta helt ensam och jag är säker på att jag kommer att få fortsätta med att resa ensam. Lika säker som jag är på det, lika säker är jag på att det inte är sista gången som jag super och beter mig som en komplett idiot när jag är ute på vift.
Jag tänker inte bättra mig!















































































2 kommentarer:

henrik sa...

Sponsrad av Systembolaget eller?
Spritromantik känns väl lite sådär 2009...så, du dricker, men vem fan gör inte det?

DeathByGrogg sa...

En riktigt liten familjetripp alltså. Vi skulle umgås, äta god man och ha allmänt trevligt.

Inte för att vara språknazist, men det där lät lite "Alive!"